Usel Avsmak

I Black antar du dig rollen som Black Ops sergeanten Jack Kellar, som i videoklipp mellan varje uppdrag berättar för en förhörsledare vad som inträffade fyra dagar tidigare då han och hans team skickades in någonstans i Tjetjenien för att stoppa en terroristgrupp kända som Seventh Wave.

Storyn är inte så mycket att hurra över och är rätt svår att berätta. Black är inte ett spel man ska prata om, utan ett spel man ska spela. När det kom införskaffade jag det rätt omedelbart till Xbox och plöjde igenom det en sisodär 2, 3 gånger och har nu alltså plöjt igenom det på PS2an också.

Hela spelet påminner mycket om en riktigt tung B-action rulle och det är inte ofta man knallar runt och bara tittar på omgivningarna, utan avtryckaren får arbeta ganska rejält igenom hela spelet. Uppdragen är oftast uppbyggda på att man ska ta sig från punkt A till punkt B, men ju högre svårighetsgrad man kör på desto fler sidouppdrag måste man slutföra för att kunna ta sig vidare i spelet.

Grafiken är ganska snygg för att ha snart 4 år på nacken och vissa effekter - så som att vyn blir suddig när man laddar om - är rätt coola och vad jag själv vet har jag inte sett speciellt många (om några alls) spel som haft just dessa effekter.

AIn på både fiender och kamrater är rätt.. sunkig dock. Men spelet har som sagt runt 4 år på nacken, så egentligen kan man väl inte klaga så där speciellt jättemycket över den.

Gameplayet är guldkornet i spelet. Att springa runt och sula granater åt alla jävla håll, skjuta RPG's rakt in i byggnader så det regnar glas över ett helt kvarter eller skjuta en hel armé med AI's som kommer springande mot en gör spelet omspelbart flera gånger om (vilket borde säga sig självt med tanke på att jag har spelat igenom det så pass många gånger som jag gjort).

Jag har faktiskt ingenting att gnälla på när det gäller Black. Det är ett av mina favorit-FPS-lir genom tiderna och jag skulle mer än gärna se att det får en lika fet uppföljare - fast med dagens grafik och AI, givetvis.