Usel Avsmak

En speciell disk som innehåller djupa och invecklade hemligheter om Metal Slug projektet har blivit stulen av en mystisk grupp kallad Ptolemaic Army, vars specialitet ligger i arkeologiska utgrävningar och spionage. Marco och Tarma från Peregrine Falcon Strike Force följer efter i en hektisk jakt efter gruppen och i processen dras även Eri och Fio från SPARROWS med. Tillsammans måste kvarteten undersöka Ptolemaic Army's dolda mål.

De största skillnaderna mellan Metal Slug 5 (släpptes 2003) och de tidigare titlarna i serien är att i 5an har de laggt till en slidefunktion för att man enklare ska kunna röra sig och kunna undkomma fienders attacker lättare (vilket förvisso är rent skitsnack, men vi återkommer till det). I Metal Slug 5 har de även slängt in nyare bakgrunder istället för att, som i 4an, återanvända många av de tidigare spelens bakgrunder. Soundtracket har fått sig en uppiffning också och har ett mer heavy metal influensierat sound. Här och där igenom spelet har det även laggts till cutscenes istället för att enbart ha en eller två i början och slutet av spelet för att ge en hint om att spelets story går vidare. Förvandlingarna (som dök upp i 2an, 3an och 4an) är borta utöver tjockisförvandlingen.

Det enda nya i spelet (utöver ett förändrat soundtrack, slidefunktionen och nya bakgrunder) är ett par nya fordon, fiender och bossar. That's it.

Så. Med allt det sagt. Slidefunktionen...... är ASS! Den är totalt värdelös och många gånger råkar man ofta använda den av rent misstag med resultatet att man dör. Med tanke på hur mycket skit som inträffar samtidigt under varje bana så ser jag ingen användning av den - jag klarar mig gott med hoppa-och-förflytta-mig-till-fots-strategin. En annan halvirriterande sak jag märkte under de större striderna och senare i spelet var att spelet kunde börja lagga något fruktansvärt (precis som i Metal Slug 2).

Metal Slug 5 är bättre än 2/X, men lite sämre än 3 och 4 - även om slutbossen var en cool idé.