Usel Avsmak

Året är 2009. Chris Redfield, f.d STARS medlem, är nu en medlem och agent i Bioterrorism Security Assessment Alliance (BSAA), vars jobb är att undersöka och förhindra biologiska utbrott så som T-Virus utbrottet som förstörde Raccoon City.

Chris blir inskickad till Kijuju, Afrika, för att möta upp sin nya partner Sheva Alomar i jakten på Ricardo Irving, som försöker att sälja ett biologiskt vapen på svarta marknaden. På deras väg till platsen där Irving ska göra sin affär upptäcker de att det kan vara försent då den lokala befolkningen verkar ha förvandlats till psykotiska monster och det dröjer inte länge förens de förstår att allting inte är vad det verkar vara och ett gammalt bekant ansikte dyker dessvärre snart upp...

RE5 är ett sjuhelvetes till bra spel, utan tvekan, men personligen så tycker jag att spelet har ett par brister. Exempelvis är AIn på boten man har med sig genom hela spelet ganska hyfsad. Han/hon (beroende på vilken av karaktärerna du spelar som) är för det mesta ganska användbar och träffar dina fiender med nästan vartenda skott, men är till och från ett riktigt jävla jackass som ställer sig i vägen, avlossar onödigt många skott, använder herbs (RE-seriens hälsa) när det egentligen inte är nödvändigt och kan då och då fastna så man får stå och vänta på honom/henne. Storyn är inte heller mycket att hurra över egentligen, men den fortsätter något år efter 4an och spelet refererar till händelser som hänt tidigare i spelserien, vilket är nice.

Kontrollerna var en jävla pain in the ass till en början och stelheten kom smygande från första stund. Det tog iaf ett par banor innan stelheten försvann och jag tyckte att jag kunde manuvrera gubbfan så pass att jag inte fick smisk. Visserligen är kontrollerna som i RE4, men då det spelet var ett skräck/actionlir så passade kontrollerna betydligt bättre i det spelet än i RE5, som är ett fullfjädrat actionlir. Slutsats; kontrollerna kunde varit avsevärt bättre.

Men samtidigt som det finns en del punkter att gnälla på i RE5 så är det ändå ett sånt där spel man inte kan förmå sig att gnälla på allt för mycket. De goda sidorna - vilket är ganska många - hos spelet väger lätt upp de irriterande och dåliga sidorna. Resident Evil 5 är, för mig, ett klockrent spel som - även om det irriterar då och då - lätt går att lira igenom hur många gånger som helst (mest tack vare att man får panga zombies till höger och vänster igenom hela spelet).

Recension på Resident Evil 4 hittar ni här.