Usel Avsmak

För sex år sedan inträffade någonting med Daniel "Danny" Lamb.. någonting han inte minns. Han sitter inlåst på Dixmor's Asylum - en institution för de brottsligt galna - och har börjat ifrågasätta sitt eget sinne. Det livet han levde innan han blev inlåst, existerade verkligen det? Existerade hans älskade familj? Frågorna är många, men Danny finner inga svar...... fram tills det att ett åsknedslag slår ut strömmen på mentalsjukhuset med resultatet att säkerhetssystemet slås ut och friar fångarna från deras celler.

Danny's medfånge - Leo Kasper - ser detta som en möjlighet att fly och tar med sig Danny för att hjälpa honom att hitta sanningen om vad som egentligen hände honom för sex år sedan....

Det finns en del att säga om Manhunt 2 faktiskt. Det har varit otroligt stormigt kring spelet och det släpptes i en censurerad version då alla moralkärringar gnällde över att det var för verklighetstroget våld och att detta går att genomföra i verkliga livet. Vem fan bryr sig? Det är ett spel... för vuxna. Anyway, det är den censurerade versionen av Manhunt 2 jag har kört igenom nu och jag är faktiskt inte speciellt missnöjd med spelet. Det innehåller en hel del våld och är mer psykotiskt än det första spelet - vilket lyfter spelet lite grann då man inte får se riktigt ordentligt under själva avrättningarna. Visst blir man lite småbesviken att man inte får se våldet (det är ju egentligen det hela Manhunt-konceptet går ut på), men det är ingenting Rockstar ska bli utpekade för.

Spelet i sig är rätt likt första spelet egentligen, med några nya funktioner, vapen, fiender, en ny storyline osv. En av de nya funktionerna är att dina fiender kan upptäcka dig när du står i mörkret även om dom inte rent av snavar över dig. Emellanåt kan det komma upp kontroller på skärmen som säger åt dig att trycka på en knapp "för att hålla andan" så att dina fiender inte kan höra dig. Misslyckas du upptäcker de dig.

De olika nivåerna av avrättningar är samma som det första spelet. Dvs tre - vit, gul, röd. Och för varje nivå på avrättningarna ökar våldsamheten i avrättningen. En annan ny grej är att du även den här gången kan avrätta med skjutvapen om du står tillräckligt nära dina fiender. Ytterligare en ny grej de har laggt in är att du kan använda dig av omgivningarna för att avrätta dina fiender. Exempelvis kan du dänga ett brunnslock i skallen på någon stackare, dränka dem i en vattentunna eller varför inte dänga en brandsläckare i skallen på dem?

Storyn i spelet är riktigt bra och innehåller en liten twist i slutet (som dock var rätt förutsägbar tidigt i spelet) - vilket gör att spelet faktiskt har två avslutningar.

Grafiken är bra för att ha 2 år på nacken och att de har återanvänt det där filtret på skärmen så att skärmen ser ut som en sönderspelad videokassett är en småcool effekt. Voiceactingen är riktigt bra och flera gånger sitter man och gapskrattar åt olika kommentarer man hör karaktärerna vräka ur sig.

Kontrollerna (till PS2an) var till en början en riktig jävla pain in the ass för min del, men efter ett par timmars spelande började de sitta och jag kunde faktiskt genomföra stealthkills rätt snabbt och enkelt utan att bli upptäckt 20 gånger. Detta för oss till en annan grej...

I Manhunt gick större delen av spelet ut på att du ska smyga runt och genomföra stealthkills. Visst fick du skjutvapen, men detta inträffade ytterst sällan och det var inte förrens mot slutet du började få skjutvapen nästan direkt på varje bana. I Manhunt 2 börjar det som det första spelet, men övergår helt plötsligt (efter 4 eller 5 banor) till ett springa-runt-och-blåsa-huvudet-av-allt-och-alla-lir. Detta varvas visserligen med stealth också, men stealthmomenten är betydligt färre i tvåan än i ettan. Jag ser iofs ingenting fel i detta, men det finns säkerligen de som gärna hade haft mer stealth än vad det faktiskt är i Manhunt 2.

Manhunt 2 släpptes först enbart till PS2, Wii och PSP - censurerade. Senare släpptes en lösning på detta av ett crack-team vilket gjorde att spelet blev helt ocensurerat till PSP- och PS2-versionerna. Och den 6 November, 2009, släpptes även en PC-version av spelet - ocensurerat. I September, 2007, läckte även en ocensurerad PAL version av spelet ut till PS2 av en anställd på Sony Computer Entertainment Europe, som senare fick sparken.

Avslutningsvis vill jag säga att jag faktiskt gillade Manhunt 2 - även om spelet tyvärr var censurerat. Men då jag även innehar den ocensurerade PC versionen så rör inte detta mig i ryggen.. tack och lov.

En kortare recension på den ocensurerade PC-releasen av spelet finner ni här.